Hotellets roomservice har inte öppnat. Jag måste ha kaffe på morgonen. Funkar inte annars.
Ringer ner till receptionen och frågar om det är folk i lobbyn. Siktar in mig på kaffeautomaten som står där.
”Näe, här är tomt.” säger trevliga damen.
Kusten är klar alltså.
Springer genom korridoren, nyvaken och i morgonrock och bara fötter och med håret på ända. Hissen ner och ut på marmorgolvet bara för att mötas av en hel j*la flygplansbesättning med långa, mörka, snygga stewards och kaptener. Nyduschade var dom säkert också.
Alla långa, mörka, snygga, nyduschade och väldoftande kaptener log.
Det gjorde inte jag.
Allt har sitt pris.