Utsläppt en kväll.
Och innan jag ska gå protesterar både katter och barn.
Av fyra protesterande demonstranter höll sig tre i skinnet.
En krävde att jag skulle vara hemma senast 00.00.
Men det var härligt så länge det varade.
Tack Tricky
Utsläppt en kväll.
Och innan jag ska gå protesterar både katter och barn.
Av fyra protesterande demonstranter höll sig tre i skinnet.
En krävde att jag skulle vara hemma senast 00.00.
Men det var härligt så länge det varade.
Tack Tricky
Så har vi den märkliga filosofen. Eller vad det kan vara. Som skriver om kärlek och vingar i luft och genomskinliga moln och outgrundliga känslor.
Han som vill titta på och noga studera innehållsförteckningen innan han ens lyfter paketet från hyllan.
Alltså … fastnar kvinnor för sån´t här i allra första kontakten??
Tycket om din beskrivningar av det som du längtar efter vad det gäller Kärlek, känndes ärligt och varmt.
Jag skulle vilja veta vilka beståndsdelar som du tror behövs för att verkligen komma nära en annan människa i kärlek, vad är det för grundpelare en relation ska vila på.
Sen är jag nyfiken på vilka sidor hos dig själv som du känner att du behöver lägga ner omsorg på för att kunna nå den här grunden.
Passar inte sådana samtal bättre lite senare i en eventuell relation eller är det jag som är mossig?!
Så innerligt trött jag ändå blir på meddelanden som ser ut så här. Även om jag någonstans kan tycka synd om honom. Men nog tycker jag mest synd om frun som inte har en aning (?) om att han inte gärna har så stor lust att vara henne trogen. Med min egen historia anser jag att om karln ska vara ärlig och dra från förhållandet om han inte kan hålla brallorna igenknäppta.
jag är en trevlig man med attraktivt utseende som söker en kvinna som tycker om att bli masserad av starka mjuka händer och gärna med olja. Jag kan lova dig en fantastisk upplevelse. Har även en kul ide om du är intresserad.
Är du intresserad av att veta mer???
Yepp. Han är gift och gör ingen större hemlighet av det på sin lilla annons på dejtingsajten. S**t**ö**l.
Så ringde jag igår från bilen för att stämma av det vi bokat upp för konferensen …
… och han sa att det var som om han var förälskad i mig, fast det gick ju inte.
… näe … sa jag, det går ju inte … men jag känner samma sak.
Sedan körde jag vilse.
Pratade med föreläsaren jag träffade senast.
Hade han inte varit gift hade jag redan tagit honom.
Han sa det … att det var en märklig känsla när vi träffades första gången. Han sa att det var som om det hade sagt ”klick”.
Just så, sa jag.
Men … jaaaa … , sa han …
Mmmmm … sa jag.
Fan också.
Jag hittade honom bara för att jag gick ut igår kväll. Helt väldigt spontant.
Möjligen är han inte intresserad.
Å andra sidan hann han inte prata.
Maybe baby …
På cafét imorse kommer han in. Mitt i min latte. Och jag drunknade lite i hans ögon.
Och han log.
Och jag log.
Och han öppnade dörren åt mig.
Och log igen.
Då log jag tillbaka.
Jag måste ta reda på vem han är.
Men. Han ger sig inte! Vill skicka en limo hit på söndag för att bjuda mig på lunch!
Ameh?!
Jag är faktiskt skitarg nu.
Jag har sagt nej till en m-i-l-j-o-n-ä-r.
Det gick bara inte. Han var ingenting att ha. Inte nå´t. Fel allt. ALLT.
Men f*n i hälsingland vad mycket pengar han hade. Och ett eget plan och en lägenhet i New York och ett hus i Monaco och fyrtisjutton företag.
Nu är jag lite stolt över mig själv. Men j*ligt förbannad.
Han KUNDE ju varit snygg och trevlig och rar och intelligent.
Eller är det att begära för mycket?