Jag försvann spårlöst. Förhoppningsvis.
Sajten blev depressing till slut. Inte kul, mest slask. Och om jag kom igenom slasket så hade jag tappat lust och motivation.
Imorgon har jag en dejt på hotellbar i stan men eftersom jag tagit bort hela min profil och suddat ut mig själv så vet jag ju inte vem han är och var jag hittar honom. Jo, möjligen på hotellbaren imorgon kväll. Men då har jag annat för mig.
Förlåt.
Nu har jag raderat SNOPPBILDER i ett dygn! Jag har fått 322 mail som jag är alldeles för nyfiken för att inte läsa. Och allt blir väldigt enkelt när jag väl plöjt igenom skiten. Det finns tre kvar som KANSKE kan vara något. Möjligen.
Det är idioter på sajten. Som ställer frågor som jag aldrig fått och som jag vill krypa under bordet för att ens kunna läsa. Jag kommer att drömma mardrömmar inatt.
De jag tycker är vettiga får min hemliga mailadress där jag är helt anonym. Det var i alla fall vad jag trodde tills jag fick ett meddelande på min facebook från en av dessa trevliga killar. En sån skit (förlåt söta väninna) som googlar och undersöker och letar. Men det var uppenbarligen inte så svårt eftersom jag i min hemliga mailprofil inkluderat mitt riktiga, hela namn.
Idiot är jag också.
Dejt på måndag med en kille på 190, och 39 år.
En frigjord väninna med få talanger för att rodna tipsade mig om en dejtingsajt. Jag la upp min profil och fick 102 svar. Alltså – bara det kan ju göra att man tröttnar. Vem – VEM – har tid att gå igenom alla? Och VEM har möjlighet att hålla isär alla? Det krävs ett dataprogram för det här kära väninna. Ett logistikprogram. Så jag vet vem som säger vad till mig och vem jag säger vad till. Och framförallt varför.
Det var när jag var ordentligt avsminkad. Utan bh i bara linne och kort sunk-kjol. Det var då det började blixtra utanför sovrumsfönstret. Märkligt, tänkte jag. Ingen åska, bara blixt. Och vilka blixtar sedan.
Som kommer underifrån liksom.
Så jag lutar mig ut och tittar ner på två manliga poliser som viftar med varsin ficklampa och som ropar att jag ska komma ner och öppna. ”Jag?” frågade jag och pekade på det avsminkade ansiktet. Just det, sa dom i kör.
Och nej, det är inte Romeo som sjunger under min balkong eller en kärlekskrank singelman som kastar sten på mitt fönster. Det är två snutar som jag släpper in i porten och som ber mig försvinna upp till mig omgående.
Jag undrar om det berodde på att jag inte var sminkad. För gammal för dom? Utan bh? För kort kjol?
Nej.
Trots vistelse under längre tid i latinska länder har ingenting på dejtingfronten blivit så hett att det är värt att nämna.
Men eftersom jag inget annat har att nämna får det passera ändå.
En var för kort. En var för gammal. En var för … på. En var för töntig. En kom på mc och då blev jag skitnervös för även om jag är kvinna så kan jag inte göra två saker på samma gång. Att vi kvinnor skulle kunna göra det är en ren och skär förbannad myt.
Så nej. Inte ett skit under denna sommarsol. Och dejtingsidorna får ligga nere ett tag. Orkar bara inte hålla på.
Jo just det. En snygg man spanade in mig på en krog häromdagen. Här – i Sverige. Men bejbi … man kan inte bara spana. Man måste agera också. Och ja, jag är lärd i den gamla skolan och vill att mannen tar första klivet även om jag allt som oftast klarar av att ta dom kliven själv. Men som sagt. Nu får det vara nog för ett tag.
Kom igen. Eller missa chansen.
Desperat? Verkligen inte. 