Nu reser jag tvärs över jordklotet för att se mig omkring.
Om huruvida jag träffar the man of my life and dreams eller bara en trevlig passkontrollant återstår att se.
Åter till denna spegling av träsket kommer jag den 4 maj.
Lev väl. Ta hand om er. Njut i solen.
I will.
En liten promenad imorse. In på café för en latte i solen.
Vid bardisken står den där mannen.
Han säger hej och jag är iskall. Låtsas som att jag inte ser honom.
Så säger han hej lite högre. Då svarar jag.
Man får ju inte verka för ivrig. Måste vara lite iscool.
En man bör ha en ring på ringfingret på vänster hand om han är gift eller förlovad.
En sambo bör ha liknande kännetecken.
Man kan inte ranta runt på stan utan någon form av tillhörighetscommitmentbevis!
… hur många är på … om jag säger bloggträff för singlar?
Någon gång i slutet på maj.
I sofforna på Josefinas.
Blir jag själv?
UPDATE: Men anledning av föregående inlägg … jag har idag fått 16 besökare till min desperata blogg enbart på två sökord: sex och nakenbilder.
I told u so 😛
Jomen det var attans kul igår kväll. Jag och väninnan kom till GH runt 22-tiden. Med små fribiljetter blev vi insläppta framför en kö på ett par kilometer.
Jag hade målfokus.
En kyss minst ska jag ha innan vi kan gå, sa jag. Och får jag inte till det med någon så ska jag fråga the-goodlooking-bartender hur mycket han ska ha för att kyssa mig.
Killen som kom och la armen runt min midja var himla snäll, hade skön humor, var längre än mig och en kropp to die for. Han var mörk med snaggat hår. Kom från Piteå. Var ca 30 år (!) och frågade vad jag hette. Jag svarade och sa att jag inte hade blivit kysst på ett år.
Han kysste som en gud.
För att göra en lång historia kort …
Jag och väninnan kom hem runt 3. Innan dess fick jag hångel, kyssar, sex och en riktigt jävla skön omgång.
Det behövde jag.
Tack Piteå.
Idag ler ms40plus.
Och omgivningen säger att hon ser harmonisk ut. Liksom lugn. Avslappnad. Och det sägs att det glittrar i ögonen.
Nu måste ms40plus dricka jättemycket kaffe och svälja ett par ipren. Sedan ska hon försöka sluta le och skärpa till sig och kanske skriva ett inlägg till.
Eller ringa ett samtal.
Kungen och jag och drottningen och prinsen och prinsessan var på Operan ikväll.
En fransman flörtade hejvilt med undertecknad. Då han satt intill sin fru låtsades jag istället fördjupa mig i programmet.
Jag sänkte medelåldern dramatiskt denna kväll vilket annars är ganska ovanligt.
En fantastiskt snygg karl såg jag. Han var s.k. kändisfotograf och trots att jag medvetet stötte ihop med honom hade han fokuserat på helt andra individer.
Föreställningen var enastående. Dessa konstnärer flöt på scenen och fick mig att njuta gränslöst. Och känna mig gräsligt stel.
Jag hatar min spontanitet ibland.
Nu har jag köpt en biljett till urpremiären på Operan ikväll.
Femte raden. Parkett.
Vad FAN (ursäkta) har man på sig på en urpremiär när kungen kommer?!
Varenda gång det ordnas singeltillställningar så dundrar vi tjejer iväg på bredaste front och bokar plats lika snabbt som Emerson Fittipaldi rundade ett gathörn (och alla som inte minns honom är yngre än mig).
Jag hann inte till running dinner. Inte heller till Operans singelkvällar (jo, det finns platser kvar på gay-kvällen men det känns väl sådär).
”(Tjejplatserna är tyvärr slut. Till killarna säger vi: Det finns 70 tjejer som väntar på ert sällskap!)” Skriver Operan. Lycka till säger jag.
För det första borde det vara en jättemarknad det här. Någon borde göra något radikalt. Som lockar killar. Vi tjejer kommer ändå. Jag föreslår hockeymatch, fotbollskval eller whatever. För singlar. Det finns en affärsidé här och jag skänker bort den.
För det andra … om det nu sägs att det finns så rasande många singlar i Stockholm … är det bara tjejer då? Om inte – var är killarna?
På lördag ska jag gå på Vasan och Doktor Glas. Själv.
På söndag ska jag gå på Elverket och se Security. Själv.
”Jaha, en plats bara … hmm … vi har en här på kanten, i änden på rad 5, plats 76. Går det bra?”
Möjligen att det sitter en gudavacker karl på plats 77.
10 tjejer och 2 killar varav den ena såg ut som en sådan jag skulle skrika högt för om jag träffade i en park utan belysning.
Otroliga fantastiska läraren var garanterat bög och roligare än de flesta jag mött.
Italienska för oss singlar 35+ började ikväll. Och det var så attans trevligt.
Buonasera, mi chiamo vadsomhelst come stai?
Sto bene, grazie, e tu?
Molto bene grazie.
Joråsatt.
Nu snackar man flytande.
Desperat? Verkligen inte. 